När jag är tillsammans med personer jag tycker mycket om, är jag så glad och tacksam att jag har dem som vänner. Det blir nästan överväldigande starkt.

Men när jag blir ensam igen, kommer saknaden till familjen tillbaka med lavinartad fart.

Det är synd. Jag hinner aldrig njuta färdigt av det jag har innan jag blir påmind om det jag förlorat.